-

Kommer ihåg när jag och filip var osams. Att jag orkade med dagen då. Att jag orkade stå kvar, är ett mirakel.
Jag grät i min ensamhet, bad till gud att allt skulle bli som förut igen. Jag var ganska rak ändå.
Jag vägrade och tro fel, jag vägrade och leva fel. Jag sa att jag inte saknade honom. Men på kvällarna låg jag i fosterställning i sängen och grät så jag tappade andan.
Sen gick detta helvete över till ett himmelrike..