Jag trodde aldrig
Allt var helt perfekt, som mitt liv var innan detta hände. Helt helt perfekt. Ingen kunde tro att jag skulle bli den ledsna, sårade flickan.
Jag låg i din famn. Du tvinade mitt hår mellan fingrarna. Och ibland slet du till i håret, jag fick lite ont men sa inget. För du fastnade bara med håret mellan fingrarna.
Du luktade gott, som du alltid gjorde. Du försökte förklara något om morgondagen, men jag låg mest och njöt och kunde inte lyssna utan att börja skratta. Och det gjorde dig småsur.
Jag kallade dig muppen, och du kastade en kudde i huvudet på mig..
.. det blev kuddkrig och det slutade med att båda la sig ner helt slut, och det var nära att ögonen stängdes.
Det var perfekt i flera månader, innan det kom in en i ditt liv, som bara var ute för att förstöra. Och såra..
Såra dig, såra mig. Såra oss...
Oss, oss, oss
Tack!
Tack för att du gjorde mig lycklig i vissa tillfällen, men resten så sårade du mig.
Tack för vi delade något så stort.
Tack för tiden.
Oscar, om du någongång tänker tillbaka på oss, och inser att du verkligen gjorde ett fel. Så ring mig!
Jag vill så gärna höra dig säga att du gjorde fel och mena det.
Nu förstår du inte, i vårat förhållande var det jag som var den äldre, även om du var mycket äldre än mig.
Men din mognad passade inte din ålder.
Jag borde nog hata dig vid detta läge, men jag gör inte det längre. Jag tror tillochmed jag har förlåtit dig. Även om jag inte vill göra något stort igen, vi kan vara vänner. Det är okej. Men inga känslor inblandade. Det är så fel. Fel, fel, fel och fel!
Men du hade något speciellt. Du var speciell, som gjorde mig helt såld. Jag vet vad det var.
Det var dina stora röda läppar, och dina vackra händer. Och dina ögon, bruna mörka ögon!
Din personlighet var inte så bra, ibland. När du orkade anstränga dig. Jag gjorde allt för att den lillalilla lågan skulle hållas vid liv. Men sen slockna den. Förstår det.
Många minnen hann vi skapa på den korta tiden, otroliga många. Du gillar och påminna mig om våra minnen, även fast jag blir sur och säger till dig att sluta. Men du gör som du alltid har gjort, strunta i det.
Om du någongång ser detta, så vill jag säga tack, för du fick mig upp på benen innan du knuffade ner mig igen.
Fear
Mörkret har lagt sig, det enda som lyser när jag kollar ut igenom mitt fönster är lampor från gatan.
Tårarna rinner och rinner ner för kinderna, tar ett djupt andetag och kollar upp från tagentbordet. Kollar upp på väggen där ett foto sitter inramat på dig, du skriker på bilden. Ibland undrar jag om du alltid är så lycklig som du är på bilden, och skriker av lycka. Eller om du skriker av smärta, det kan ingen svara på nu. Ingen..
Jag läser sakta igenom texten innan jag klickar på skicka och förväntar mig ett svar, när jag ändå har skrivit i texten att jag inte vill ha något svar retur. Slänger en blick upp igen mot bilden, hur kan en människa vara så fin?
Varje dag upprepas detta..
Smärta, gråt
Jag är rädd, att någon ska utsätta mig för samma helvete igen, eller någon annan i min omgivning. För det gjorde så himla ont när jag gick igenom detta.
Eftersom jag är lite svartsjuk av mig, och att Marcus umgås med mer tjejer än killar dagligen, så blir jag lite sur, men jag blir nog sur, för jag är så rädd och förlora honom.
Jag vill glömma det som hände, och inte oroa mig dag in och dag ut, men smärtan och rädslan kommer alltid finnas kvar inom mig, djupt inom mig..
Säg mig
Du säger att du älskar mig och aldrig kommer tvivla på det.
Du säger att jag är så otroligt vacker, vilket ljus jag än står i.
Du säger att jag är underbart snäll, även om jag beter mig som skit.
Du säger att du talar sanning.
Jag tror att jag är kär i dig, för du får mig att må kanon bara jag tänker på dig.
Jag tycker att du är världens snällaste, för du skulle aldrig ljuga för mig.
Jag tycker att du är otrolig fin.
Jag tycker om din personlighet.
Jag talar sanning.
Eftersom du får mig att le när jag tänker på dig, så tänker jag på dig nästan hela tiden. Jag gillar dig, och jag vill att du ska förstår mig helt. Inte bara försöka förstå mig.
Jag har alltid en öppen famn för dig, och jag finns för dig i alla lägen. Det är inget jag bara säger, utan jag menar det också. Jag offrar så mycket för dig. För att bara få se dig, för att du ska må bra.
Jag har hittat en riktig ängel, en fin ängel. Ditt utseende glänser och din personlighet skiner, du är så underbart härlig!
Hittar igentligen inte ord, men jag försöker. Så gott jag kan, och jag vet att du ser detta snart.. När du kommer hem från din träning. Du är klar 23.30. Då har du duschat och lagt dig i sängen med datan. Klickar in på bloggen och läser detta. Jag vet det!
Och imorgon är det din dag, då är det din födelsedag! Och jag har köpt en sak bara.. För du har allt du vill ha, men nästa vecka ska du och jag älskling in till stan, jag ska ge dig allt du pekar på.
Jag tycker om dig, jag gör verkligen det!
Smärta
Du struntar i mig och tar alla andra före. Därför slutar jag höra av mig, och då skyller du allt på mig. Du ser inte felen du gör, utan bara mina fel. Allt hänger på mig.
Jag är ingen perfekt person, ingen är det. Alla har sina brister.
Jag skriver inte detta för att vara elak, utan för att vara snäll. Så du kanske ser och förstår hur illa det ligger till nu. Hur allt lider mot slutet. Allt, allt, allt.
Kisskiss
Jag offrade allt, mitt liv, mina vänner för dig. Men ändå så gled vi isär, jag tappade alla känslor och dina dog ut.
När jag lyssnar på låtar som påminner om våran tid, så känner jag kärlek, lycka och gråt.
Kärleken var så stark.
Lyckan var otroligt mäktig, den fanns inom oss.
Gråten var med hela tiden, vi grät. med varandra, utan varandra.
Varje gång jag ser dig, så vill jag krama dig. Och bara rusa in i ditt liv igen. Men tiden är över. Våran tid är över.
När jag ser bilder från våran tid, så vill jag inte tillbaka dit. Jag vill inte gå igenom samma skit en gång till, inte leva i samma helvete en gång till.
När du ser mitt namn på vänlistan på facebook, eller kontaktlistan på msn stannar du upp då. Och funderar på och skriva till mig, funderar du på och ringa mig när du ser mitt namn på mobilen, vill du ringa mig då? Eller hoppar du bara över mig. Det är en fråga jag ställer mig själv varje dag.
Hårt spel
Du spelade ett hårt spel, nästan ovanligt hårt. Men jag ledde över dig, i din fåniga lek.
Men när jag var som bäst, sa du hur usel jag var, och i dina ögon så kan jag inte vinna..
Då tappade jag allt, min ledning, min styrka, mina känslor för dig, allt förvandlades till hat och jag började känna mig mer och mer dålig.
Jag kämpade mig upp, jag började komma ifatt dig. Men du påminde mig om hur usel jag var. Och tankarna om hur du tyckte om mig fick mig och må illa.
Jag gav upp det vi hade, och jag ångrar mig inte..
Jag tänker ofta på oss
Din hand skulle nog passa i min hand, lika med dina läppar skulle passa mot mina.
Dina stora röda läppar, dina fina blåa ögon. Jag blir såld på dig. Dina blickar, ditt leende, din blyghet och din osäkra stil. Några säger att du skulle vara bra för mig, för vi är lika men ändå så olika. Och du är den goda lilla killen som väntar på den rätta.
Jag blir imonderad av dig, för du är dig själv. Du försöker inte vara någon du inte är, och för du kan så mycket..
Du vet precis som jag att livet är ingen dans på rosor, men du har ändå inte varit med om saker. Du har bara fått höra saker, hur hemskt det är.
Jag kan sitta och stirra in i väggen, och se dig framför mig. Se hur du ler. Se din lycka och se hur du får mig och bli kär. Du gjorde inget, du gjorde mig kär, utan att du gjorde något.
Jag tycker om dig, eftersom du är den du är, du accepterar att du blev den du är
Life, dead
När jag gick in i mitt rum, så sken morgonsolen in i mitt rum och på sängen låg det en bukett med 50 rödarosor, på en lapp stog det : Du har räddat dig själv hela livet, det är därför jag tycker om dig.
Inget namn.. Vem kunde det ha varit, min första tanke var min bästevän, men jag hade hört demdär orden någonstans förut, någon som har sakt det..
Dagarna gick och jag visste fortfarande inte vem som hade skickat rosorna.
Gick in i mitt rum och där låg ännu en till bukett vita rosor, 50 stycken denna gång med och på lappen stog : Alla är unika, alla kan något. Du kan förstå och se känslor.
Inget namn denna gång heller, vem kan det vara..
Hade hört dem orden förut... Av samma person, samma tillfälle. Men kan inte koppla vem. Dagarna gick och orden snurrar runt i huvudet...
Jag försöker bara sluta älska dig
Jag måste sluta tro att vi hade det bra, för vi hade det inte bra.
Jag måste sluta tro att jag fortfarande betyder något för dig. För ibland tror jag att du kanske fortfarande älskar mig. Men du älskar mig inte längre, du gör inte det. Du skulle nog inte kunna älska mig igen. Och jag skulle nog inte kunna hata dig, men ändå älska dig. Jag kan inte älska dig, för det du gjorde mot mig, och dem andra..
Du rubbade ett helt liv, eller många liv. Du rasade mångas liv, och du satte upp hinder på livets väg. Som jag än idag får kämpa imot och förstöra.
Jag kan säga att jag har kommit över dig, och det har jag. Men när jag ser bilder på dig eller från våran tid. Så blir mitt hjärta tungt, det svider och gör ont..
Dina andetag
Jag har mött din blick ungefär elva gånger idag, och jag blir helt kär i dina ögon. Dina fina skinande blåa ögon.
Dina blickar förföljer mig och jag vill inget annat än att bara springa fram till dig, släppa allt och kyssa dig. Men det tar såklart stopp och skulle aldrig göra det utan att veta, utan att tveka.
Jag var smart och gå samtidigt som dig, för då kanske jag skulle våga prata med dig. Men jag gick två steg bakom dig, du visste inte om jag fortfarande gick bakom dig så du kollade bak och jag mötte din blick. den otroligt vackra blicken
Jag stannade till, och tog upp mobilen och slog in nummret till en annan men ringde aldrig.. Eftersom då kanske jag inte går fram till dig. Nu ska jag gå över övergångstället, jag gör över och du fortsätter åt andra hållet. Vi går och kollar på varandra, tills ett hus kom iför då ville jag springa tillbaka. Men det tar stopp..
Dela ditt liv med mig
Du skulle passa och ligga brevid mig i min säng. Så jag kan få smeka din härliga hud, kyssa din vackra kropp och vara lycklig med dig, och inte utan dig.
Jag vill somna brevid dig, för att vakna nästa dag med dig brevid mig så blir hela dagen lyckad.
Du är vacker, nästan för vacker. Nästan så man letar fel på dig. Jag tror att jag skulle kunna bli förälskad i dig, bara jag lät dig komma in i mitt liv, men att rädslan att bli sårad finns inom mig. Den stryper mig. Mina andetag blir svaga, men det är du som lugnar ner mig. Du är den rätta, har jag fått för mig.
Din röst, är den mörkaste och den otroliga rösten jag någonsin har hört.. Du är otrolig, lite för otrolig..
Du är vacker
Jag kollar på dig, som du vore något under. Som du har gjort något stort på världen.
Jag kollar på dig, för du är så imponerande.. Jag blir lite småkär i din stil, din blyghet och din personlighet.
Du är så häftig, men din blyghet stoppar dig. Eftersom du blir generad när jag säger hej, eller när vi sitter och pratat på lunchen. Du är inte ny för mig, eftersom vi har känt varandra i ett år nu.
Jag din röst, din manliga mörka härliga röst. När du pratar med mig så lyfter jag till en annan värld. Jag blir en annan person.
Du är en sån vän som jag skulle kunna dela allt med, kunna gå hem till när jag vill, dricka te med mitt i nätterna och bara ha det bra..
Saknad
Filip, jag saknar dig så oehört mycket.
Som jag brukar säga, jag vill bara se dig, och krama om dig. Så skulle allt kännas så mycket lättare. Eftersom dina kramar hjälper, brukar du säga. Och jag håller med dig.
Jag får för mig att du är med mig, jag hör din röst.
Och jag vill inte att du ska lämna mig, som du gjorde för ett tag sen. För jag är så tom utan dig. Jag behöver din lycka, din värme, ditt skratt och din personlighet. Har aldrig träffat någon som du, någon bra vän som du.
Du fyller ut mitt tomrum i hjärtat, och med dig så känner jag mig trygg. Du är så mycket för mig.
Jag tvivlar inte på att jag älskar dig, det gör jag absolut inte!
Komplicerat
När du satt på din sängkant, jag stog framför mig.
Du la dina tjusiga händer runt min midja och berättade hur vacker jag var i ljuset jag stog i.
Att du sa en sådan sak, då ska man känna sig stolt och vacker. För du utnyttjar inte ett sånt ord..
Du ställde dig sakt upp, och drog undan min lugg som låg ivägen för min mun. Dina plomnon färgade läppar ville kyssa mig, men vi fick inte. Vi fick inte bli kära..
Efter vi har stått och kollat varandra i ögonen i 3 minuter så kunde vi inte motstå frestelsen och kyssas. Vi började tok-kyssas.
Du satte mig på ditt skrivbord, medans vi kysstes. Jag ville inte sluta, du ville inte sluta.
Min telefon ringde, men ingen av oss brydde sig om det.
Jag kände mig stolt, att du kysste mig. Att jag skulle få känna dina bedårande läppar mot mina..
Det är bara du som kan tejpa ihop mig
Jag ligger här och gråter, fråga inte varför, för det vet jag inte.
Det är nog för att jag kan inte riktigt förklara hur mycket känslor jag har. Det är för dig jag lever. Pågrund av dig mår alla i familjen som vi gör, underbart alltså! Du sprider så mycket glädje omkring dig. Och det finns inte många som inte tycker om dig. Din humor och personlighet är så underbar att man inte kan beskriva det. Jo visst, du har dina nackdelar, vad är det? Lätt och ha sönder saker på bilen, Svårt och passa tider och bra på att göra mig orolig! Men det är ingenting, sålänge du finns för mig. Så är allt negativt ingenting.
Jag behöver dig, så mycket det går.
Som du har stöttat mig, det finns inte ord.
Du är så bra, nästan lite för bra. För jag vill ju vara lika bra som dig, och då känner jag mig bara misslyckad, men du får mig på bra humör igen.
Vi har så mycket vi delar, det är nog bara du och jag som skulle hitta på och översätta låtarna vi har nyss lyssnat på. Det är nog bara du och jag som skulle repa pappas nya bil med cyklarna som vi gjorde.
Eller minns du när vi gick ut på armarna i vattnet på Öland.
Jag kommer ihåg när du skulle dra upp båten på Åland, så kommer du och Fredrik när ni har varit ute och fiskat, och du skulle hoppa i lite tidigare, istället så dyker du i flera meter ifrån land och drar in båten, för att jag skulle börja skratta.
Dessa 14 år snart, har du funnits för mig. Varje dag, varje minut. Exakt när som helst. Jag bodde inne i ditt rum från April till Juni. Vi låg och kollade på tv varje kväll, pratade och jag tittade på när du spelade poker på mobilen.
Kjell Jimmie Hallqvist, vi har ett band, som aldrig kommer slitas ut. Det kommer alltid vara Lilla lina och Storebror Jimmie. Du är så himla mycket för mig, och om du skulle nångång lämna jorden, så tvekar jag inte och följa efter.
Min bästevän
Ni har hört talas om han förut, och nu kommer han igen!
Jim eklund. Killen som fick mig upp på benen när jag hatade mitt liv.
Jag älskar honom så otroligt mycket, och jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig.
På morgonen slår jag upp ögonen, skickar iväg ett sms till min älskling och hoppas att allt är bra.
Han och jag delar allt, lycka, sorg, känslor, kärlek, hat. Ja exakt allt.
Hur många gånger har vi sakt att vi ska bevisa att föralltid existerar!
Han vet exakt allt om mig, och vi jag vet nog det mesta om honom.
Jim, du har alltid en plats hos mig. Du är alltid välkommen, du är alltid välkommen hemma hos oss.
Det är du som har hållt upp mig när mina ben veck sig.
Våra band kommer aldrig slitas ut. Du är helt otrolig !
Marcus..
Kommer ihåg, en liten romans, mellan mig och marcus.
Han var den lilla (stora kanske?) bekväma killen. Han med sin bruna ögon, sitt lockiga bruna hår. När jag möttes hans blick, så fnittrade jag till som en liten flicka, en generad liten flicka.
Jag älskade och se han gå! ( GÅ?! Jag vet, det låter helt sjukt. Men ditt sätt att ta sig fram, var så otroligt vackert)
Ditt häng var perfekt, det enda du gjorde med håret var att dra på en mössa. Du är så otroligt charmig.. Och din humor fick mig att skratta, så hjärtligt.
Det var han som skickade halvroliga sms när jag satt i skolan.
Jag var nog aldrig riktigt kär i dig, eftersom det varade så kort tid.
Varje gång jag lyssnar på du ska veta att jag saknar dig så tänker jag på dig. Jag har nog igentligen ingen anledning till det, för saknaden är inte stor, den är minimal! Det enda jag saknar med dig, det är dina usla skämt, din lukt och ditt charmiga utseende.
Du är värd så himla mycket, efter allt du har gått igenom.
kärlek
Tjaloppsan i huset, nu är det så att den otroliga jim är inne och smyger runt här, och jag tänkte kan ju dra några rader om min käre lina dårå. jo jag minns första gången jag såg dig, som om det vore igår.. jag kan säga att jag såg att det fanns något i dig som ingen annan har, något som man inte kan se utan bara känna, tanken kom upp i skallen, undra hur det skulle kännas att lära känne henne, den blonda lilla flickan som bara strålade i det härliga vädret, inte kunde jag ge upp här? vi fick kontakt och lärde känna varandra mer & mer. vi blev faktist rätt tighta direkt, berättade saker för varandra som ingen annan visste, men helt plötsligt så är det som om du bara försvann ur mitt liv, jag behövde dig inte? jag vet inte hur den tanken kom upp, men jag lämnade dig så att säga.. dagarna gick, jag kände mig ensam, lämnad, helt tom.. men det var ju mitt fel, det var som om jag gav upp halva mitt hjärta.. funkar inte riktigt, Jag skrev av misstag till dig... och kolla vad det ledde till, vi är tightare än vad någon kommer kunna förstå sig på, jag älskar det där misstaget.. men det är ju inte dock ett misstag om man vänder på det. allt var ett rent helvete när jag lämnade dig, du och jag blev VI igen, och jag är så lycklig över att ha dig lina. Vi har gjort så mycket tillsammans, ditt skratt får mig verkligen att lé och jag menar det, vi bråkar aldrig, det har hänt 1-3 gånger kanske. hur ofta är det? aldrig enligt mig. Vi tar oss alltid rakt upp på vägen när vi ibland står och lutar på kanten och vill försvinna, så har vi alltid tagit oss vidare, du och jag, tack vare att vi har varandra, vi har varit med om så mycket tillsammans, våra hjärtan har krossats i tusen bitar flera gånger men varenda gång har vi suttit ner och byggt ihop det som om det vore ett pussel, och alltid har vi lyckats, ingen sänker oss sålänge vi håller ihop. jag älskar verkligen att få se dig le, skratta när du helt enkelt är på bra humör, du är verkligen så vacker och underbar vännen, vi har så många minnen, så många stunder tillsammans så jag tror jag måste köpa nytt minneskort till min skalle snart asså, hehe. du är den jag litar på till över 110% den som alltid finns där, den som aldrig kommer svika en det är du. så va jävligt avundsjuka att lina är min, det finns ingen som du. ingen är perfekt på våran jord, men fan, inte är du långt ifrån må jag säga. du vet om att den dagen du sover på gatan är du alltid välkommen hos mig, och det är inget jag bara säger, även om det är jag som får sova på golvet i mitt rum. min säng är alltid din okej? jag kommer aldrig svika dig, aldrig ljuga för dig, aldrig lämna dig, jag lägger mig på natten med ett leende på läpparna för jag vet om att jag har en av världens bästa människa inom mig, i mitt hjärta, ni vet hur alla pratar om att ett föralltid aldrig håller? '' det som har ett början har alltid ett slut '' ja det har dom helt rätt i, jag ska visa världen att ett slut med ordet föralltid existerar, jag vill dö med dig vid min sida, detta är bara en början.. vi har så mycket kvar, sånt som vi inte har fått sagt, gjort mm. vi har hela livet framför oss, ett stort jävla äventyr, tillsammans? lämna mig aldrig jag ber dig när det gäller det, jag tror verkligen inte att jag vill ta ett steg utan dig, jag kommer inte klara av det. folk kan älska dig fan hur mycket dom vill, men ingen kommer älska dig som jag gör det tror jag du vet också, så känn dig älskad, du betyder verkligen för mig gumman, men jag ska röra mig nu. ta hand om dig hjärtat, kom hem nu. jag saknar dig verkligen.
''jag älskar dig'' är något som kommer från mitt hjärta in i ditt, det är inte bara ett ord utan handling, hoppas du känner den vännen min.
/ din bästavän
