-

När ska jag sluta gråta..?

Jag kan säga att jag är lycklig. Även om jag skulle vara lyckligare med dig vid min sida. Jag nöjer mig med det jag får av dig. Bara jag får höra din vackra röst. Bara jag får nämna ditt namn utan att känna sorg utan lycka. När jag ser dig slår mitt hjärta ett extra slag. Hela kroppen fylls av lycka. När du kollar in i mina ögon stannar tiden. Varje gång jag hör ditt namn så ryser jag. Jag blir glad. Jag börjar le. Jag ler. Jag tror jag gillar dig. Jag vet inte. Kan någon berätta det för mig?

Jag står och skriker. Skriker på min spegelbild. Den kolsvarta mascaran som fortfarande rinner längst mina kinder besvisar hur mycket jag har gråtit. Jag slår min knytna näve i väggen, och sen ryggen som långsamt gled ner mot golvet då jag sjönk ihop i det vita badrummet. Känslan som fyllde min tomma kropp. Det enda jag kände var smärta och sorg. Rädslan för framtiden började smyga sig på. Hur skulle det kännas utan dig? Sakta lägger jag mig i fosterställning, fortsätter gråta hysteriskt. Ljudet dansar ut på min tunga och bildar ord - För mycket kärlek blev tillslut hat.

Du får ta den tid du behöver för att förstå vad det är du vill.

När jag lutar mig mot kanten. Känner att jag snart kommer falla. Då säger du att vi kan prata om allt. När livet känns ostadigt håller du om mig och säger att jag är stark. Men nu när jag som mest behöver dig, då finns du inte för mig. Då svarar du inte när jag ringer. Utan dig känns det som mitt liv kommer rasa ihop. Hoppas du kommer tillbaka till mig snart. Jag saknar dig varje dag. Jag försöker förklara för dig att du är saknad. Jag hoppas du har det bra. Hoppas du vet att jag älskar dig, och alla stunder vi delar.
Jag lovar att alltid hjälpa dig, jag lovar att alltid vara den ärliga tjejen. Jag kommer alltid att ställa upp. Jag kommer alltid vara vid din sida när livet känns jobbigt. Jag vill fortfarande vara din vän. Fortfarande känna mig som din lillasyster. Men det känns som tiderna är över. Du är och förblir min förebild. Jag minns varje gång vi skrattade åt våran låt. Men det är inte samma sak utan dig längre. Sedan du stack här ifrån har inget varit bra. Du var min andra halva. Du var som min egna storebror. Du var den enda jag kunde berätta varenda sak för. Du fanns för mig då jag hade det som svårast. Du fick tillbaka min livslust. Men du förändrades. Du blev en annan person. Jag saknar allt med dig. Jag saknar allt. Jag kan faktiskt inte neka det. Jag älskar dig.

You are a heartless motherfucker.

Idag är det två år sedan min farfar gick bort i canser. Jag saknar honom mer och mer för varje dag. Smärtan är oförstålig. Min bästevän, min farfar. Varje gång jag träffade farfar gick man ifrån med ett leénde. För just han fick alla att le.

När mamma berättade vad som hade hänt, den måndag kvällen. Då kände jag vilket mörker som överfall mig. Jag insåg att jag hade förlorat min bästavän. Jag förstog att jag skulle leva i ensamheten.
Idag har jag insett att min farfar har det bättre nu, han behöver inte lida längre. Men jag ser på min pappa att han saknar honom. Jag ser på min mamma att hon tycker att det är tomt utan farfar. Jag ser på min storebror att han gråter inombords. Det svider i mig när jag vet att ni gråter. För farfar var inte vem som helst. Utan han var speciell. Det fanns ingen som honom. För han höll alltid humöret uppe. Han var inte alltid lycklig, men han var iallafall alltid glad. Och fick andra att skratta. Han var envis, och om han hade bestämt sig för något. Gav han aldrig upp!

Du ska veta att jag saknar dig farfar. För varje dag som går så slits mina sår upp. Såren som bildades när du flög iväg. Jag älskar dig så otroligt mycket.

Jag vill skriva till dig. Inte för att säga att jag är förbannad på dig. Utan fråga hur det är med dig. Men jag vill inte känna den känslan. Att få ett svar från han som var min vän. Du krossade en vän för livets hjärta, och du rasade mitt liv. Du förstörde min framtid. Jag bleknade. Du försvann. Min själ blev oskarp. Jag var inte i fokus. Jag har aldrig sakt att jag saknar dig. Jag tror jag inte kommer säga det heller. Men jag gör det. Det är inte okej att sakna dig. För så mycket du sårade mig. Så mycket jag tyckte om dig. Jag litade på dig. Jag sa saker till dig som jag aldrig har sakt till någon annan. Men du fick mig att inse att det inte går att lita på dig. Att det inte går att prata med dig. Alla minnen du suddade ut när du skrek åt mig där. Mitt hjärta gick i tusen bitar när du skrek på mig, på den lilla grusvägen. När du gick din väg. Försökte jag plocka upp alla bitar till mitt hjärta. Det var som glassplitter. Varför var du inte här och torkade tårarna dem nätterna jag grät? Jag behövde dig, och ditt stöd. Jag behövde din axel att gråta ut mot. Det är hårt utan dig. Det slår mig varje dag, att jag hade varit bättre om du hade varit här. För du fick mig att känna mig stolt över mig själv. Undrar du någon gång hur jag mår? Jag mår bra..

Jag minns när du sa att jag var perfekt. Jag minns när vi stog i ditt kök och sade att vi älskade varandra. Jag minns när din pappa åkte ändå från dig, och hämtade mig, sen tillbaka hem till dig. Jag minns när du mötte mig vid tåget. Jag minns när vi gick brevid varandra från tåget till mig. Jag minns hur falsk kärleken var. Jag minns hur jag visste hur det skulle bli. Jag minns hur jag inte gjorde något åt det. Jag minns hur du sov. Jag minns inte att jag gillade mig. Det enda jag minns är att jag inte saknar dig. Utan du är som luft för mig.

Min själ bleknade när jag gav mig iväg. När jag gick från ditt hus och du stog fortfarande i dörren. Alla dem andra gångerna då jag hade gått tillbaka till dig. Men den här gången visste jag att om jag gick iväg, och inte gick tillbaka. Kommer jag aldrig tillbaka.
Såren du rev upp har läkt nu. Men ärren kommer alltid finnas kvar. Minnenerna bleknar inte, dem försvinner inte. Jag har försökt att glömma alla gånger du väckte mig. När du låg brevid mig. Då jag var sjuk och du kom hem till mig. Alla dem där gångerna. Jag saknar inte dig. Utan tiden, och det som hände. Du var en riktig idiot. Du är det fortfarande.
Jag vände blad. Jag gick där ifrån. Från dig och ditt spel. Det var du som fick mig att gå ifrån dig. Inte jag.