-

När vi gick skilda vägar så förlorade jag inte bara en varm famn som jag somnade i varje natt. Utan jag förlorade en vän, en sån vän som alltid fanns vid min sida. Varje dag, från morgonen till natten. Han som låg vaken och tittade på mig när jag sov. Han som skickade sms när innan han somnade där han beskrev hur mycket han saknade mig. Det var han som hade skrivit söta anteckningar i min mobil, när jag hittade dem blev jag alltid lika glad. Det var han hans axlar jag satt på när jag inte orkade gå något mer. Det var han som ringde upp när jag precis hade lagt på i hans öra. Det var han som kysste mig i nacken så jag fick gåshud. Det var han som missade nattbussen för att kyssa mig en sista gång, så han tog taxi hem istället. Det var han som hämtade mig när jag låg hemma och grät. Men allt det är bortblåst nu. Ingenting finns kvar, minnerna kommer aldrig försvinna. Jag måste försöka intala mig själv att du aldrig var bra för mig. Jag måste sluta tro att du kanske saknar mig, att du kanske stannar upp när du ser mitt namn i din telefon. Att du kanske är påväg och ringa mig någon dag. Ibland drömmer jag att du kanske kommer hem till mig. Och när jag vaknar så ligger du bredvid mig. Jag måste sluta drömma om dig. Det får inte fortsätta såhär.