-

Jag vill skriva till dig. Inte för att säga att jag är förbannad på dig. Utan fråga hur det är med dig. Men jag vill inte känna den känslan. Att få ett svar från han som var min vän. Du krossade en vän för livets hjärta, och du rasade mitt liv. Du förstörde min framtid. Jag bleknade. Du försvann. Min själ blev oskarp. Jag var inte i fokus. Jag har aldrig sakt att jag saknar dig. Jag tror jag inte kommer säga det heller. Men jag gör det. Det är inte okej att sakna dig. För så mycket du sårade mig. Så mycket jag tyckte om dig. Jag litade på dig. Jag sa saker till dig som jag aldrig har sakt till någon annan. Men du fick mig att inse att det inte går att lita på dig. Att det inte går att prata med dig. Alla minnen du suddade ut när du skrek åt mig där. Mitt hjärta gick i tusen bitar när du skrek på mig, på den lilla grusvägen. När du gick din väg. Försökte jag plocka upp alla bitar till mitt hjärta. Det var som glassplitter. Varför var du inte här och torkade tårarna dem nätterna jag grät? Jag behövde dig, och ditt stöd. Jag behövde din axel att gråta ut mot. Det är hårt utan dig. Det slår mig varje dag, att jag hade varit bättre om du hade varit här. För du fick mig att känna mig stolt över mig själv. Undrar du någon gång hur jag mår? Jag mår bra..