-

Min själ bleknade när jag gav mig iväg. När jag gick från ditt hus och du stog fortfarande i dörren. Alla dem andra gångerna då jag hade gått tillbaka till dig. Men den här gången visste jag att om jag gick iväg, och inte gick tillbaka. Kommer jag aldrig tillbaka.
Såren du rev upp har läkt nu. Men ärren kommer alltid finnas kvar. Minnenerna bleknar inte, dem försvinner inte. Jag har försökt att glömma alla gånger du väckte mig. När du låg brevid mig. Då jag var sjuk och du kom hem till mig. Alla dem där gångerna. Jag saknar inte dig. Utan tiden, och det som hände. Du var en riktig idiot. Du är det fortfarande.
Jag vände blad. Jag gick där ifrån. Från dig och ditt spel. Det var du som fick mig att gå ifrån dig. Inte jag.