-

Jag står och skriker. Skriker på min spegelbild. Den kolsvarta mascaran som fortfarande rinner längst mina kinder besvisar hur mycket jag har gråtit. Jag slår min knytna näve i väggen, och sen ryggen som långsamt gled ner mot golvet då jag sjönk ihop i det vita badrummet. Känslan som fyllde min tomma kropp. Det enda jag kände var smärta och sorg. Rädslan för framtiden började smyga sig på. Hur skulle det kännas utan dig? Sakta lägger jag mig i fosterställning, fortsätter gråta hysteriskt. Ljudet dansar ut på min tunga och bildar ord - För mycket kärlek blev tillslut hat.