-

Mörkret har lagt sig, det enda som lyser när jag kollar ut igenom mitt fönster är lampor från gatan.
Tårarna rinner och rinner ner för kinderna, tar ett djupt andetag och kollar upp från tagentbordet. Kollar upp på väggen där ett foto sitter inramat på dig, du skriker på bilden. Ibland undrar jag om du alltid är så lycklig som du är på bilden, och skriker av lycka. Eller om du skriker av smärta, det kan ingen svara på nu. Ingen..

Jag läser sakta igenom texten innan jag klickar på skicka och förväntar mig ett svar, när jag ändå har skrivit i texten att jag inte vill ha något svar retur. Slänger en blick upp igen mot bilden, hur kan en människa vara så fin?

Varje dag upprepas detta..