Life, dead

Jag letade efter nycklarna när jag kom gåendes genom parken. Fick upp dem precis innan dörren och låste upp. Smög in på tårna för att ingen skulle höra mig eftersom jag skulle ha varit hemma vid den här tiden på dygnet redan.
När jag gick in i mitt rum, så sken morgonsolen in i mitt rum och på sängen låg det en bukett med 50 rödarosor, på en lapp stog det : Du har räddat dig själv hela livet, det är därför jag tycker om dig.
Inget namn.. Vem kunde det ha varit, min första tanke var min bästevän, men jag hade hört demdär orden någonstans förut, någon som har sakt det..
Dagarna gick och jag visste fortfarande inte vem som hade skickat rosorna.
Gick in i mitt rum och där låg ännu en till bukett vita rosor, 50 stycken denna gång med och på lappen stog : Alla är unika, alla kan något. Du kan förstå och se känslor.
Inget namn denna gång heller, vem kan det vara..
Hade hört dem orden förut... Av samma person, samma tillfälle. Men kan inte koppla vem. Dagarna gick och orden snurrar runt i huvudet...

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Du heter? :
Kom ihåg mig?

Har du en E-post? : (Bara jag som ser!)

Har du en blogg jag kan besöka? :

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0