-

Jag har en vän, en sån vän som jag inte pratar med så ofta längre. För vi gled ifrån varandra. Men ibland pratar vi med varandra, och det är då jag förstår hur mycket jag saknar honom. Vi brukar fråga varandra hur vi mår. Och så brukar vi prata minnen. Igår pratade vi om ett minne, som är hemskt. Men nu ser vi ljuset i det. Han talade om för mig vad jag skrev för det har jag glömt - Stanna vid min sida. Om du lämnar mig, så faller jag ner till botten. Och botten har jag sett för många gånger. Han lämnade mig några månader senare. Då föll jag, ner på botten. Och där låg jag. Där spenderade jag mina dagar. Tills mina vänner verkligen kämpade för att få upp mig. Och utan dem hade jag legat kvar där nere. För jag hade ändrat inställning, från den posetiva till den negativa. Igår, insåg jag hur mycket jag saknar honom.