Min bror.



En vacker dag kommer du inse att du är verkligen allt jag behöver.
Du är en del av mig. Du stöttar mig när allt är som värst. Då håller du om mig och säger ingenting.
Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Skrattat, gråtit, skrikit på varandra, varit sura på varandra, delat med oss av vår lycka och bara varit som två syskon.
När allt var som värst, då jag låg på ditt bröst och grät. Du höll bara om mig och sa ingenting. Tillslut somnade jag, och du. Idag är jag så tacksam för all hjälp. Jag vet inte hur jag ska visa min tacksamhet. Utan jag är bara mig själv och springer in och ut från ditt rum, pratar om massa oviktiga saker medans du försöker fokusera på dig själv. Förlåt om jag stör dig. Men vi skrattar åt det. Det är alltid vi två som livar upp stämmingen i familjen om något har hänt. Vi stöttar varandra.
Jag älskar dig min storebror. Du är min förebild. Jag vill kunna vara lika som dig. För du kan mycket, du förstår och gör andra lyckliga.

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Du heter? :
Kom ihåg mig?

Har du en E-post? : (Bara jag som ser!)

Har du en blogg jag kan besöka? :

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0