-

Nu kommer berkrivning nummer två !
Tänkte berätta vad jag rädd för...

Jag har alltid varit rädd för clowner.
Det började med när jag var liten, då hade tommy ( min kusin ) en clown vid sin säng, en porslins clown.
Tommy låg och berättade om läskliga saker den kunde göra när vi sov, och ni vet när man är liten.. Jag blev rädd för dem, och är fortfarande. Deras munnar, ser så läskiga ut.. Det fejkade leendet, det är något med det!

Övergiven, jag är nämligen rädd för att bli ensam kvar. Stå ute i mörkret och skrika men ingen hör mig. Alla är borta, det var en dröm som jag drömde när jag var sju år kanske. Sen när jag blev lämnad av en nära vän till mig, då började allt.. Jag låg på nätterna och kollade i taket, inbillade mig själv att jag var ensam kvar på jorden.
Det håller i sig..

Blod, jag har aldrig gillat blod. Kan inte se det på riktigt eller på film. Jag har blodfobi så jag svimmar.
Jag svimmade första gången när jag var åtta månader. Jag tappade andan då, sen när jag var ett antal år ( inte gammal iallafall ) Så var det någon som gjorde illa sig, så blodet rann.. mycket!
Jag har svimmat så många gånger, något jag inte kan räckna upp.

Att någon av mina nära ska dö, det går jag och är rädd för hela tiden.
Det började när min farfar gick bort, och det sved. Det gör det fortfarande.
Mina närmsta förstår..