-

Vad ska jag säga? Jimmie..
Jag ligger här och gråter, fråga inte varför, för det vet jag inte.
Det är nog för att jag kan inte riktigt förklara hur mycket känslor jag har. Det är för dig jag lever. Pågrund av dig mår alla i familjen som vi gör, underbart alltså! Du sprider så mycket glädje omkring dig. Och det finns inte många som inte tycker om dig. Din humor och personlighet är så underbar att man inte kan beskriva det. Jo visst, du har dina nackdelar, vad är det? Lätt och ha sönder saker på bilen, Svårt och passa tider och bra på att göra mig orolig! Men det är ingenting, sålänge du finns för mig. Så är allt negativt ingenting.
Jag behöver dig, så mycket det går.
Som du har stöttat mig, det finns inte ord.
Du är så bra, nästan lite för bra. För jag vill ju vara lika bra som dig, och då känner jag mig bara misslyckad, men du får mig på bra humör igen.
Vi har så mycket vi delar, det är nog bara du och jag som skulle hitta på och översätta låtarna vi har nyss lyssnat på. Det är nog bara du och jag som skulle repa pappas nya bil med cyklarna som vi gjorde.
Eller minns du när vi gick ut på armarna i vattnet på Öland.
Jag kommer ihåg när du skulle dra upp båten på Åland, så kommer du och Fredrik när ni har varit ute och fiskat, och du skulle hoppa i lite tidigare, istället så dyker du i flera meter ifrån land och drar in båten, för att jag skulle börja skratta.

Dessa 14 år snart, har du funnits för mig. Varje dag, varje minut. Exakt när som helst. Jag bodde inne i ditt rum från April till Juni. Vi låg och kollade på tv varje kväll, pratade och jag tittade på när du spelade poker på mobilen.
Kjell Jimmie Hallqvist, vi har ett band, som aldrig kommer slitas ut. Det kommer alltid vara Lilla lina och Storebror Jimmie. Du är så himla mycket för mig, och om du skulle nångång lämna jorden, så tvekar jag inte och följa efter.