-

Kommer ihåg, en liten romans, mellan mig och marcus.
Han var den lilla (stora kanske?) bekväma killen. Han med sin bruna ögon, sitt lockiga bruna hår. När jag möttes hans blick, så fnittrade jag till som en liten flicka, en generad liten flicka.
Jag älskade och se han gå! ( GÅ?! Jag vet, det låter helt sjukt. Men ditt sätt att ta sig fram, var så otroligt vackert)
Ditt häng var perfekt, det enda du gjorde med håret var att dra på en mössa. Du är så otroligt charmig.. Och din humor fick mig att skratta, så hjärtligt.
Det var han som skickade halvroliga sms när jag satt i skolan.
Jag var nog aldrig riktigt kär i dig, eftersom det varade så kort tid.

Varje gång jag lyssnar på du ska veta att jag saknar dig så tänker jag på dig. Jag har nog igentligen ingen anledning till det, för saknaden är inte stor, den är minimal! Det enda jag saknar med dig, det är dina usla skämt, din lukt och ditt charmiga utseende.
Du är värd så himla mycket, efter allt du har gått igenom.