-

Jag var tio år, hade jag problem med min andning.
Jag låg på nätterna och flämtade efter luft, som tur var hörde min mamma mig varje gång och hjälpte mig.
Jag minns det som igår, utan min mamma hade jag inte överlevt, för jag var inte vaken när jag hostade och inte fick någon luft.
Jag blir så rädd varje gång jag tänker på detta, för min bror har haft samma sak !
Men när vi åkte in till sjukhuset, då jag var så rädd, jag grät och pappa höll mig i handen hela vägen, när vi kom in i rummet, med den snälla sköterskan, hon satte mig på en stol och mamma, pappa och den snälla tanten stog och pratade, jag grät. men jag vet inte varför, det var nog för att jag var så himla rädd !
Mamma fick en lapp av tanten, jag tror att det var ett recept, Sedan åkte vi hem igen.
Mamma gick ned till apoteket och hämtade medicin åt mig, jag fick någon äcklig medecin i fyra veckor tror jag allt..
Men samma sak varje natt, jag vaknade inte änns av att jag inte fick någon luft, men min mamma gjorde. hon sprang in till mitt rum och hjälpte mig.

Jag är fortfarande jätterädd att det ska hända samma sak, att inte vakna av mig själv när jag inte får någon luft.
Om det händer inatt, skulle nog inte mamma höra mig. för jag stänger alltid min dörr, det gjorde jag såklart inte när jag var tio år. det vågade jag inte. nejnej !
Jag har varit på huddingesjukhus några gånger, det är bara då det har varit allvarligt.
Jag gillar inte sjukhus, dem är snälla, men jag är så rädd.. eftersom det gäller på liv och död.
När min farfar dog, då dog han på huddingesjukhus, jag var hos han tre dagar innan han dog.
Min bror har legat på huddingesjukhus i 18 dagar tror jag, han låg där när han krossade benet, då skolkade jag från skolan, för att få vara med honom.
När jag var så magsjuk så att jag spydde varje gång jag åt något, jag rasade i vikt, jag åt ingenting på två veckor.
jag hade fått rå kyckling på mc´dolnads, Efter när jag kunde börja äta igen, då ville jag inte det. för jag var nöjd med min kropp, pinnsmal. så jag slutade äta helt, jag kände inte hunger.
jag kämpar fortfarande för att äta, och nu har jag kommit in i en tid. då jag hatar min kropp.
Kommnetera inte onödigt & elak, jag orkar inte med det !