tänkte passa på och säga förlåt.

Simon, du vet alla gånger du har sårat mig.
när vi har suttit och väntat på bussen, och du har bara skällt ut mig för något jag inte har gjort, you name it.
eller dem gånger, du drar tag i min arm inne på grillpalatset, och drar upp min ärm på tröjan och skriker : hon skär sig !
inför alla, det sårar faktiskt.
jovisst du har sakt förlåt, men jag kan inte sluta tänka på det, vet du hur ledsen jag blev?
du förstår nog inte hur mycket jag tycker om dig, du är en sån fin vän, men ibland händer det något inom dig. du blir så elak, usch..
jag saknar den du var.

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Du heter? :
Kom ihåg mig?

Har du en E-post? : (Bara jag som ser!)

Har du en blogg jag kan besöka? :

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0