Jag har varit en idiot.



När du lämnade mig förut. Så blev jag rädd. Jag visste att jag hade gjort något fel. Men du sa inte vad för något. Utan du gick din väg. Du behövde inte mig längre. Men jag behövde dig som mest. Jag mådde inte bra. Jag fick vandra ensam. När du gick förbi mig kollade vi inte på varandra. Jag vek undan blicken och du la inte märke till mig. I dagsläget skulle jag aldrig klara mig utan dig. För när något har hänt, bra som dåligt så hör jag alltid av mig till dig först. Du säger att du blir glad när det går bra för mig. Och du blir ledsen med mig när jag gråter. Du är en sådan underbar person. En sån som är snäll mot dem som är snäll mot dig. Du är rolig. Du får mig att skratta. Vi kan prata minnen flera dagar. Du är inte den som är snål. Du bjuder om det fattas något. Du är så givmild. Du tänker på alla andra, så du glömmer bort dig själv. Om du någon gång skulle förstå hur mycket du betyder för mig. Vilken stor plats du har i mitt hjärta. Hur stor del du är av min vardag. "Jag älskar dig" är ett ord som männsikor sliter ofta på. Dem tre orden som är så lätta och säga med så svårt att mena. Handen på hjärtat, jag lovar och svär - Jag älskar dig min bästavän. Utan dig skulle jag inte stå kvar. Jag skulle inte ha varit den personen jag är idag. För du har fått mig att stunta i det som har sänkt mig. Du är värd en sån mycket bättre plats än denna. Du är värd allting.

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Du heter? :
Kom ihåg mig?

Har du en E-post? : (Bara jag som ser!)

Har du en blogg jag kan besöka? :

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0