Sagan om min verklighet
När du lämnade oss. Så lämnade du inte bara jorden, utan ett otroligt stort tomrum i våra hjärtan.
Du hade haft canser i nästan 6 år. Du hade gjort så många operationer. Så otroligt många. Ditt hjärta blev svagare och svagare. Precis som vårat blev när du flög iväg. Jag saknar dig så himla mycket Farfar.
Det var som att någon tog ifrån din bästevän. Eftersom du lyssnade på exakt varenda ord jag sa. Du förstog verkligen också. Du hade svar på mina frågor.
Jag minns alla sommrar på Åland. När du satt i solen eller bara gick runt och njöt av livet. Gud vad jag saknar dig.
Jag minns när du sa : Jag ska klara mig, ändå fram till din födelsedag iallafall! Tre dagar efter gick du bort. Jag minns det som igår när mamma står i köket. Jag tog precis en macka. Så säger mamma : Farfar är död Lina. Jag kollade upp på henne med tårar i ögonen. Det enda jag sa var : Jag går ut en snabbis. När jag stänger dörren börjar tårarna rinna snabbare. Det blev fler. Jag fick panik och började sparka i väggen. Skrika och ville bara bort härifrån. Jag gick till Frida och pratade. Hon förstog och tröstade mig. När jag kom hem la jag mig i soffan. Och sa till mamma : Jag vill till Farfar. Mamma höll om mig och sa : Han finns kvar bland oss. I våra hjärtan lever han kvar. Jag gick in och la mig i sängen. Dagen efter låg jag och sov hela dagen. Jag fick hoppa över skolan. På onsdagen när jag kom till skolan så var det en kille som inte visste om vad som hände. Så säger han: Vad är det med dig då? Är det någon som har dött eller? Då började alla tårar rinna igen.
Nu är det snart två år sen du lämnade oss Farfar. Jag saknar dig lika mycket fortfarande. Och hoppas på att vi kommer ses någon gång igen. Du har fortfarande den största platsen i mitt hjärta. För du var den som tog hand om mig mest av alla i släkten. Jag vill att du ska kunna läsa detta och ta åt dig av mina ord. Tyvärr går det inte. Jag älskar dig så otroligt mycket. Min egna Farfar.
Du hade haft canser i nästan 6 år. Du hade gjort så många operationer. Så otroligt många. Ditt hjärta blev svagare och svagare. Precis som vårat blev när du flög iväg. Jag saknar dig så himla mycket Farfar.
Det var som att någon tog ifrån din bästevän. Eftersom du lyssnade på exakt varenda ord jag sa. Du förstog verkligen också. Du hade svar på mina frågor.
Jag minns alla sommrar på Åland. När du satt i solen eller bara gick runt och njöt av livet. Gud vad jag saknar dig.
Jag minns när du sa : Jag ska klara mig, ändå fram till din födelsedag iallafall! Tre dagar efter gick du bort. Jag minns det som igår när mamma står i köket. Jag tog precis en macka. Så säger mamma : Farfar är död Lina. Jag kollade upp på henne med tårar i ögonen. Det enda jag sa var : Jag går ut en snabbis. När jag stänger dörren börjar tårarna rinna snabbare. Det blev fler. Jag fick panik och började sparka i väggen. Skrika och ville bara bort härifrån. Jag gick till Frida och pratade. Hon förstog och tröstade mig. När jag kom hem la jag mig i soffan. Och sa till mamma : Jag vill till Farfar. Mamma höll om mig och sa : Han finns kvar bland oss. I våra hjärtan lever han kvar. Jag gick in och la mig i sängen. Dagen efter låg jag och sov hela dagen. Jag fick hoppa över skolan. På onsdagen när jag kom till skolan så var det en kille som inte visste om vad som hände. Så säger han: Vad är det med dig då? Är det någon som har dött eller? Då började alla tårar rinna igen.
Nu är det snart två år sen du lämnade oss Farfar. Jag saknar dig lika mycket fortfarande. Och hoppas på att vi kommer ses någon gång igen. Du har fortfarande den största platsen i mitt hjärta. För du var den som tog hand om mig mest av alla i släkten. Jag vill att du ska kunna läsa detta och ta åt dig av mina ord. Tyvärr går det inte. Jag älskar dig så otroligt mycket. Min egna Farfar.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Finns här för dig <3
Trackback
