16 genom 90

Du ville se mig med min kolsvarta mascara rinnandes längst ner med kinderna. Jag ville klösa ur mina ögon. För då skulle jag slippa se ditt ansikte varje morgon när jag vaknade med dig vid min sida. Jag ville rota igenom dina minnen. Jag ville röra runt i dina sinnen. Jag ville röja runt bland dina känslor. Men jag visste vart gränsen gick. Och därför var det bara något jag ville och aldrig gjorde.
Jag ville skrika dig i ansiktet ; Varför låter du oss inte älska varandra? Men det var något jag aldrig gjorde. Istället så fejkade vi våran kärlek till varandra. Varje kyss har aldrig berört mig något. Varje gång du höll i min hand så brydde jag mig inte om dig. Varje gång jag somnade med dina armar runt om mig, så önskade vi att morgonen skulle gry. Vi älskade aldrig varandra. Men vi trodde på oss själva. Att vi kanske någon gång skulle börja älska varandra.

När våran tid var över, brände du alla broar. Precis som jag bad dig. Så löd du mig, som en liten hundvalp. Sen skrek du : Ditt egoistiska svin! Jag njöt av orden. Dem smekte mina öron. 


Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Du heter? :
Kom ihåg mig?

Har du en E-post? : (Bara jag som ser!)

Har du en blogg jag kan besöka? :

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0