-

( Första delen i min Novellföljetång. )

Jag står framför dig. Du sitter ner, jag står upp. Du lägger dina händer runt min midja. Jag kollar upp mot himlen.
 - Vi står under en stjärnhimmel! Sa jag lyckligt. 
 - Ja, och framför mig står världens finaste flicka. Svarade du.
Jag börjar gå runt i cirklar och kollar upp mot himlen, jag ser spår av små snöflingor sakta sjunka ner mot marken. Mina ögonfransar täcks av snökristaller. Dina med. Jag blinkar snabbt bort snön, och du gnuggar bort dina. Sedan säger du.
 - Nadia darling. Jag tror att jag är kär.
 - Okej.. Svarade jag osäkert.

Stämningen blev stel, men jag försöker förbättra den med ett glatt förslag.
 - Ska vi gå hem till dig och dricka te?
 - Kom så går vi! Svarade du.
Hand i hand går vi sparkandes i snön. Jag i mina 13 cm klackar. Du i dina sneekers. Jag utan jacka, du i din Canda Goose. För förra året. Du tog av dig den och hängde den runt mina axlar. Sedan började vi kyssas. Medans årets första snö la sig på marken. Så gjorde vi också det.