-

Texten skriven för mer än ett år sedan, även om jag inte känner samma nu. Så kan mina känslor komma upp igen. Precis som idag.

Hjärtslagen dunkar i bröstet på mig, jag känner svetten rinna från min panna. Krampen drar åt sig all kraft i kroppen, kylan styper åt i halsen. Andetagen blir tyngre, tyngre och tyngre. Jag vet att om jag stannar nu kommer jag dö. Det är tungt och smärtan känns, men om jag stannar dör jag. Då försvinner jag här ifrån. Då kommer jag aldrig mer vara lycklig. Då kommer jag alltid vara ensam, det kommer vara mörkt. Och det kommer bara bli olyckligare. Än vad det redan är.. Tårarna rinner ner för mina kinder, jag torkar bort dem. Men då bildas det nya och rinner ner i samma spår som den förra. Det kommer alltid finnas problem, men ibland lite större. Och ibland lite svårare och lösa. Ett förlåt kan hjälpa mycket. Fast den man ber om ursäkt till måste godta ursäkten för att problemet blir löst. Alltid löser sig, någon gång. Någon dag, så kommer du också bli lycklig. Om du vill ha pojk/flickvän så sluta inte leta, en dag finner du den rätta. Och det förbli ni två, i evigheter. Om du känner dig ensam, tänk att det är alltid någon som finns där för dig. Bara att du inte tänker på det, du tänker inte på den. Om skolan går åt helvete, försök och lägga ner mer tid på den. Gör upp med din lärare om vad som du har svårast i och det, så kommer ni alltid fram till en lösning.
Så ge inte upp hoppet om livet, även om det är ett helvete, så finns det underbara stunder du alltid vill minnas. Och sålänge du minns det, är du lycklig.