-

Jag satt i ditt kök en morgon. Jag hade åkt hemifrån tidigt tidigt för att kunna stanna hos dig så länge som möjligt. Trotts allt timmarna mellan oss, så var kärleken stark.
När jag satt i köket med dig framför mig, du talade om för mig hur mycket du älskade en männsika, en vacker männsika sa du. Människan är du! Sa du. Sen kysste du mig länge. Det kändes som en timme, eller två.
Sen for du upp från eran trappa, in ditt rum. Ditt blåa rum, med speglar som täckte dina väggar. Efter två minuter så springer du mot räcket från övervåningen och kollar mig i ögonen. Sen säger du Sitt still! Och eftersom du bad mig stanna kvar i köket, så gjorde jag det.
När jag satt i erat kök, kollade ut igenom fönstret, skådade snön som hade lagt sig på backen så ville jag ta min jacka och springa till tåget. För att försäkra mig om att du skulle springa efter och stoppa mig. Men jag gjorde som du sa och satt still på köksstolen. Kollade på eran tv ni hade i köket, som ingen egentligen kollade på. Utan din pappa ville ha den där för att ni hade mycket pengar. Och erat hus såg ut som mitt drömhus.
Nu kom du nerspringades från övervåningen, du bad mig ställa mig upp så kramade du om mig och bad att jag aldrig skulle lämna dig. Vad gjorde du på ditt rum så länge? Frågade jag. Så länge? 10 minuter. Jag städade upp lite bara. Jag orkade inte svara på det, för jag visste att du hade något i kikaren. Och jag ville inte förstöra. Så istället gick vi upp i eran ektrapp. När vi stog utanför ditt rum ställde du dig bakom mig och höll för mina ögon. Sen gick vi in sakta i ditt rum. Titta nu! Så öppnade jag ögonen. Då hade du bäddat din säng fast du inte kunde, du hade städat ditt rum, du hade ställt ordning allt. På din vägg var det ett hjärta av värmeljus, massor av ljushållare som var ett hjärta. Och en spegel, formad till ett hjärta. Röda ljus var det. Sen stog det våra namn. I hjärtat. Det var enkelt, men du hade gjort det och det är tanken som räknas. Resten av dagen låg vi i din säng, under ditt täcke och höll om varandra. Kysste varandra, skrattade när det behövdes. Tills det var dags för mig att gå till tåget. Vi stog i din hall och jag tog på mig min svarta jacka. Mina svarta höga stövlar. Du stog där i dina mjukisbyxor. Som du såg så otroligt sexig i. Sen tog du på dig dina skor och följde med mig till tåget. Innan tåget kom så började jag gråta, jag ville inte åka. Jag ville inte lämna dig. Du höll om mig och sa att vi ses snart igen. Dina ord fick mig att bli glad. Sen kysste du mig länge. Och innan jag klev på tåget så sa vi att vi älskade varandra.
När jag satt på tåget såg jag dig gå hem igen. Du gick och sparkade i snön och skrev på mobilen. Ett litet tag efter det fick jag ett sms från dig. Där det stog att vi ses imorgon igen. Jag älskar dig.