Det är inte mitt fel

Jag ligger här och tänker, tillbaka på våran tid. Vår härliga fina tid.
Hur kunde jag släppa dig, hur kunde jag låta detta hända?
Hur kan jag tänka tillbaka på våran tid, jag får ju inte det. Jag måste förstå att det är över, att tiden redan har varit. Att det verkligen är slut.
Det kommer alltid finnas saker som påminner om dig. Dofter, låtar, bilder, platser.
Nu när jag tänker, så kanske jag borde säga förlåt. Jag har inte sakt förlåt en enda gång tidigare, ganska otroligt. Jag har småsaker jag borde be om ursäkt för. Men ditt misstag, om man nu kan kalla det misstag. (Är det någon som vet om det finns något större ord än misstag? Isånnafall säg till!) För du gjorde ett sånt himla snesteg. Jag känner mig äcklad varje gång du går förbi mig, eller varje gång jag ser dig. Att du kunde göra detta, att du kunde vara otrogen. Jag hatar och använda ordet otrogen. För det känns billigt, falskt.
Pågrund av ditt misstag, så har du fått ett dåligt rykte på köpet. Som dina kompisar gick runt och smutsade ner. Dem smutsade ner ditt rykte, till ett dåligt. Dina gamla kompisar, som lämnade dig. Jag gjorde lika så. Nu har du inte många kvar, några få.

Förlåt, förlåt. Men jag måste säga att jag saknar dig Oscar. Förlåt.


Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Du heter? :
Kom ihåg mig?

Har du en E-post? : (Bara jag som ser!)

Har du en blogg jag kan besöka? :

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0