-

Det blodröda lacket som pyntade mina naglar som är bortflagnat, precis som du.
Du försvinner nu sakta, ifrån mitt sinne. Min hjärna raderar sakta tiderna med dig. Minnerna med dig kastas bort.
Kärlek förvandlades till hat, lyckan till ett helvete, skratt till tårar och liv till död.
Du gav mig ditt liv, men ändå sårade du mig. Du gav bort ditt liv, nu kämpar du för att få tillbaka det. Jag ger dig bitar tillbaka av ditt liv.
Förut skämdes jag inte över att prata om dig, nu mår jag dåligt bara över att höra ditt namn. Det ekar i mitt huvud, som är helt tomt. Efter det som hände.
Jag känner hat när jag ser dig, när folk pratar om dig, när du skriver dina meningslösa sms, när du hälsar på bussen eller när du försöker få kontakt i skolan.
Ingen kan ändra detta hat som jag känner för dig, för du valde att göra det du gjorde. Och du bestämde det helt själv. Precis som jag gör, jag vill inte ha dig kvar i mitt liv. Du är ingen för mig. Du var någon för mig, den tiden har varit.