-

Känner mig svag, samtidigt som jag vet att jag är stark.
Jag vet att jag är stark, för jag har rest mig upp varje gång när jag har fallit.
Jag tänker tillbaka på tiderna när det var du och jag.
Då ordet smärta inte existerade i min värld.
Ibland vill jag tillbaka till dem tiderna, men jag inser alltid att det tog slut av någon anledning.
Och så sårad som jag blev utav dig kommer nog aldrig inträffa igen. För så rädd som jag är för att bli sårad, kommer ingen kunna fatta.
Men utan dig, hade jag fortfarande legat kvar på botten och inte kämpat mig upp till den nivån jag är på nu. Utan dig hade jag inte varit lycklig då. Utan dig hade jag aldrig klarat mig igenom detta, för du stöttade mig samtidigt som du sårade mig.
Därför värdesatte jag dig så mycket som jag gjorde, jag gjorde saker som jag aldrig annars skulle ha gjort. Då hade jag inte suttit här och skrivit just nu, då hade jag aldrig haft denna möjlighet och göra det.

Medans du sårade mig, och tryckte ner mig. Så höll du mig uppe och gjorde mig lycklig. Därför, just därför vågar jag kalla dig min vän. Min vän, filip.