-

Här sitter jag, i min säng. Kollar ut igenom fönstret. Ser solen sakta gå ner bakom husen. Ny duschad är jag också.
Jag lutar mig mot den kalla betongväggen - Vi lever i betong.
Jag ryser till när jag känner kylan från väggen. Fast klistrad är jag. Tänker tillbaka, för ett år sen. Då satt jag i samma ställning, fast klistrad mot väggen. Såg solen gå ner. Klockan tickade sakta. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva detta år. Men tänk, det gjorde jag.
Många gånger föll jag, men jag reste mig upp. Och därför vågar jag kalla mig själv stark.