Sagan om oss

Jag sitter här och skriver, ligger under täcket. Och hoppas på att luften tar slut snart, så all syre försvinner. Jag försvinner, det mörka jag bär på försvinner.

Jag ser dig, bilden av dig. Och ditt skratt ekar i mitt huvud. Mitt tomma huvud. Som är slut, slut på ljus. Tårarna rinner ner från mina ögon, sakta ner rinner dem för mina kinder. Jag känner hur mitt smink följer med i tårarna. I strömmen. Som du gjorde, följde strömmen.

Jag trodde inte att du skulle vända din rygg och bara gå din väg, att du såra mig så djup som du gjorde.

Nu har jag lovat dig en sak, som jag ska hålla och det är att jag alltid ska minnas dig, minnas dina ord, minnas när du sa att du älskar bara mig, minnas när du höll om mig. Och att jag ska tänka på dig.

Jag ska lova detta, jag ska alltid hålla detta. Jag ska alltid minnas.


Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Du heter? :
Kom ihåg mig?

Har du en E-post? : (Bara jag som ser!)

Har du en blogg jag kan besöka? :

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0