-

Filip ringde mig nyss, han skulle höra om vi kunde ses idag.

Filip : Hej gumman!
Jag : Hej vännen.
Filip : Ehh .. du .. vad, emh. Vad ska du göra idag?
Jag : Ska till högdalen och kolla på täby's semifinal, och förhoppningsvis final.
Filip : Aha, inte på huddinge då? Eller du kanske är en svikare? Eller?
Jag : Eh, va? Spelar det någon roll vilka jag kollar på? Sluta lek pappa Filip.
Filip : Vi kanske inte borde vara vänner nåmer.
Jag : Naje ... *gråter*
Filip : Alltså, nej. Gråt inte Lina. Gumman, jag menade inte så. Förlåt! Jag ville bara ses idag.
Jag : Och då ska vi börja bråka för att jag inte kan? Du skriker ju bara på mig, hör du inte dig själv? Hör du inte hur du låter?
Filip : Faktiskt inte.. Jag .. är helt ..
Jag : Helt? ..
Filip : Värdelös.
Jag : Nej.
Filip : Jo, jag älskar dig. * Klick *

Såhär har våra samtal sett ut i en månad nu. Det gör ont inom mig när jag tänker på våra minnen, det är över nu. Helt över.