Tack!

Min vän.
Du har varit ställt upp för mig när det var som värst.
Du torkade mina tårar när jag grät.
Du offrade ditt allt för min skull.
Du ser hur mycket jag behöver dig.
Robin, min vän. Utan dig vid min sida, hade jag inte mått såhär bra som jag gör idag. Utan dig hade jag inte kommit så långt som jag har gjort.
Du fick mig att tro på mig själv.

Idag, slog det mig. Tänk om du skulle försvinna här ifrån någon dag, tänk om du skulle gå bort. Och utan att jag hade hunnit berättat och tackat för allt du har gjort för mig. Jag sitter här och gråter. För att det är dina kramar som ordnar allt, det är din röst som lugnar ner mig när jag är uppe i varv. Det är du som tröstar mig. Det har alltid varit du som har stannat vid min sida när alla andra svek.
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort utan dig. Jag får för mig att du är min storebror ibland, för så tighta är vi. För det är inte kärlekskänslor inblandade. Det är det som inte förstör för oss.
Tack för den tiden du har gett mig, den underbara tiden.


Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Du heter? :
Kom ihåg mig?

Har du en E-post? : (Bara jag som ser!)

Har du en blogg jag kan besöka? :

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0